Nyår igår och idag är det nyårsdag. Känns lite lustigt egentligen. Det förra året gled förbi så fort enligt mig. Känns ju som tiden bara flyger iväg. Och idag lämnade jag Sofie, får vi se hur lång tid det dröjer tills jag ser henne igen… Blev lite ledsen då jag stod och väntade på tåget och insåg att det verkligen har förändrats mycket sedan sist och att det bara kommer fortsätta förändrats.  Klart jag och Sofie alltid har kul när vi ses, men man blir äldre och förändrats och det känns som att tiden inte hinner ikapp mig och Sofie. Egentligen på ett bra vis då det alltid känns som att jag möter upp Sofie där vi var sist ungefär. Det är en bra känsla ett en av sina barndomskompisar finns fortfarande kvar vid ens sida. Det blev ju även utlovat en road tripp till Lund i sommar, hehe. Hoppas att det blir av också! =)

Nyår igår var ganska kul. Började med att vara hos Sofie några timmar, åt flygande Jakob som är typ min favorit som jag ätit hos Sofie. Kan fortfarande minnas första gången jag åt det hos Sofie. Har försökt få mamma att laga det, men hon gör det inte. Så det är faktiskt en maträtt som jag bara ätit hos Sofie, roligt va!!

Men iaf, när vi hade ätit och gjort oss snyggare än vad vi är    ;)
Så stack vi in till centrum och tog tåget… Det var inte helt smärtfritt att ta sig till tåget då vi fick springa sista biten och jag fick magkram och Sofie fick andningssvårigheter… Ush för att inte ha någon kondition alls va! Väl på tåget iaf så mötte vi upp kotten och rasmus, vilket är två väldigt trevliga prickar! Roliga som få.. Dom hade den stora jubileums bomben med sig..Coolt värre.. Or not, för när den väl smällde av vid tolvslaget så blev det något fel så det blev bara en stor sak som flög upp och lyste lite… Besvikelse. Men kotten får ju typ skylla sig själv då han använt jubileumsbomben som slagträ lite under kvällen. Men det fanns andra ganska fina raketer på plats så jubileumsbomben fick användas som stöd för dom hela kvällen. Jag är ju förövrigt as rädd för raketer och smällare så jag försökte hålla mig på ett säkert avstånd.

Annars så var kvällen som nyårskvällar brukar vara… Dom innehåller oftast något bråk, någon som gråter, någon som blir lite väl på killarna och någon som bara försvinner helt… Och en sak kan jag säga er! Jag gjorde inget av allt de som jag nämnde ovan, bra va?! Jag var gaska nykter och orkade inte dricka speciellt mycket. Tyckte det var bäst så. Tog hand om Sofie och hennes kille ist, fast dom skötte sig också ganska bra.

 Sen när klockan var typ 2-3 så lämnade vi iaf lokalen och gick en mega lång promenad hem till Sofies kompis där vi skulle sova. På vägen hem dit så händer något som inte ska hända på nyår då allt som har med sjukvård är helt överbelastat. Men iaf, rasmus halkar och slår i en refug (eller vad dom nu heter) som sitter vi vägkanten. Han ligger ner ett tag men kommer upp på benen och springer glatt vidare. Sen när vi väl kommit hem fick han as ont och vi ringde ambulans… Efter två timmar kom bilen.  Fett jobbigt att vänta men saker blev bättre sen och efter att ha sovit några timmar i en skön dubbelsäng så var det dags att åka hem till Sofie.

Sen efter några timmar åkte jag tillbaka till Stan… Vilket inte blev en rolig resa… Mina tankar var på en annan planet och inte fören tåget började rulla från östra igen så upptäckte jag att jag borde ha gått av tåget. Fick panik och rusade upp, men det var ju för sent så fick åka till nästa station och den va mega liten. Har aldrig stått på den stationen så viste inte direkt hur man skulle komma över på andra sidan. Det kanske låter mega korkat.  Men det var en krånglig station som var typ gömd i bergen. Så jag gjorde något man absolut inte får göra. Sprang över spåret. Jätte läskigt, men va fan skulle jag göra lixom?? Jag var i panik tillstånd. Kom iaf över oskadd och kunde åka tåget tillbaka efter inte allt för lång tid, skönt. För ush va jag mådde dåligt då. Mycket känslor på en och samma gång. Det är något speciellt med att åka tåg, jag tänker så bra då. Kanske för bra i vissa fall…

Kom iaf hem efter en lång resa och nu har jag suttit tillsammans med farmor ett tag och kollat på när min döda faster uppträdde. Himla kul att se då jag aldrig sett henne sjunga på det viset som hon gjorde på banden. Underbar röst! Va jag saknar henne så himla mycket!

Neta sjöng låten : Say that you love me! 
Underbart rent av, så fint uppträdande och så underbart vacker hon var.

________________________________________________

Nu blev det ett väldigt långt inlägg. Men jag kände för det iaf! 
Ha nu en trevligt första kväll på det nya året. Nu är det minsan 2009!!

Nytt år - nya tag!

// Lizette